someday you will find me
Åh, vill bara sova, sova, sova, sova. Idag hade vi träning i skolan från 12.45-17.45. Iallafall jag och Lovisa eftersom vi stannade kvar en och en halv timme extra efter skolan och jobbade på vårat projekt som gick skitbra. Nu är vi igång på riktigt tror jag! Men nu efter en jazz repetoar, en danshistoria lektion som gick åt till att dansa "Dancing Queen", och en repetition är min kropp nu helt död. Jag somnade en liten stund förut men satte klockan för att jag måste plugga, vilket egentligen var helt onödigt eftersom jag ändå inte pluggar (dum som jag är). Måste intala mig själv nu att jag mååååste plugga.
Igår hade jag två klasser på Kühlers. En street klass med Cherie och en jazzlektion med Therese. Haha, jag har aldrig känt mig så dålig som med Cherie tror jag. Hennes största fokus är på att man ska vara böjd i benen, avslappnad i överkroppen och hennes koreografier går oftast ut på små detaljer i olika kroppsdelar (gärna händer). Men jag går emot ALLT det där. Jag hatar att böja på benen, jag kan knappt böja min rygg och jag älskar stora rörelser. Så jag står där och kämpar röven av mig för att hålla kroppshållningen på rättplats, samtidigt som jag ska lyckas hinna med alla hennes små handrörelser som går hurfortsomhelst. Haha, skrattade åt mig själv hela lektionen, nästan hon också! Det som var skönt var att hon körde mycket styrka vilket jag behövde.
Efter träningen åkte jag hem och på vägen hem ringde Philip mig som vanligt. Han berätta att han hade haft jättelång träning och att han skulle lägga sig i badet så han var tvungen att lägga på och bad mig ringa när jag var hemma. Så kommer jag hem och möts utav Lovisa och jag börjar direkt beklaga mig på hur dåååålig jag var på streeten och att Cherie skrattade åt mig osv... När jag sedan såg att det lyste lite i mitt rum (som jag även hade noterat när jag stog ute på gatan). Jag tänkte ba "Vafan? Jag släckte ju alla lamporna? Jag har inte ens en sån där lampa som lyser så?" Så jag öppnar dörren och ser bara en massa ljus och rosor på golvet. Så sitter Philip där i en vit t-shirt och kalsonger, med gitarren i högsta hugg, mina hjärtglasögon på sig och musik som spelar i bakrunden. Jag gick ut från rummet och stängde dörren och möts av Lovisa som står och fnissar och ba "ERKÄNN GULLIGT!!". Jag ba Va? ... Vad hände nu? Så går jag in igen. Jo, visst sitter han fortfarande där och sjunger lite för sig själv (ganska högt men jag ville inte lyssna) "I CAN BE YOUR HERO BABY". På hans vita t-shirt står det "jag älskar dig Nicole Rydell mest av allt på hela jorden", och någonting på ryggen som jag inte riktigt noterade eftersom jag var så chockad. Jag har nog världens mest mongolidiska, cpigaste, knäppaste och världens bästa pojkvän tror jag.
Igår hade jag två klasser på Kühlers. En street klass med Cherie och en jazzlektion med Therese. Haha, jag har aldrig känt mig så dålig som med Cherie tror jag. Hennes största fokus är på att man ska vara böjd i benen, avslappnad i överkroppen och hennes koreografier går oftast ut på små detaljer i olika kroppsdelar (gärna händer). Men jag går emot ALLT det där. Jag hatar att böja på benen, jag kan knappt böja min rygg och jag älskar stora rörelser. Så jag står där och kämpar röven av mig för att hålla kroppshållningen på rättplats, samtidigt som jag ska lyckas hinna med alla hennes små handrörelser som går hurfortsomhelst. Haha, skrattade åt mig själv hela lektionen, nästan hon också! Det som var skönt var att hon körde mycket styrka vilket jag behövde.
Efter träningen åkte jag hem och på vägen hem ringde Philip mig som vanligt. Han berätta att han hade haft jättelång träning och att han skulle lägga sig i badet så han var tvungen att lägga på och bad mig ringa när jag var hemma. Så kommer jag hem och möts utav Lovisa och jag börjar direkt beklaga mig på hur dåååålig jag var på streeten och att Cherie skrattade åt mig osv... När jag sedan såg att det lyste lite i mitt rum (som jag även hade noterat när jag stog ute på gatan). Jag tänkte ba "Vafan? Jag släckte ju alla lamporna? Jag har inte ens en sån där lampa som lyser så?" Så jag öppnar dörren och ser bara en massa ljus och rosor på golvet. Så sitter Philip där i en vit t-shirt och kalsonger, med gitarren i högsta hugg, mina hjärtglasögon på sig och musik som spelar i bakrunden. Jag gick ut från rummet och stängde dörren och möts av Lovisa som står och fnissar och ba "ERKÄNN GULLIGT!!". Jag ba Va? ... Vad hände nu? Så går jag in igen. Jo, visst sitter han fortfarande där och sjunger lite för sig själv (ganska högt men jag ville inte lyssna) "I CAN BE YOUR HERO BABY". På hans vita t-shirt står det "jag älskar dig Nicole Rydell mest av allt på hela jorden", och någonting på ryggen som jag inte riktigt noterade eftersom jag var så chockad. Jag har nog världens mest mongolidiska, cpigaste, knäppaste och världens bästa pojkvän tror jag.
Kommentarer
Postat av: ogawalawalawalawlawlawlalwlalwlalwa
hur gulligt var inte det då.. är så glad för din skull :)
Postat av: n.
Ogawalwalwalwalwalawlalwalawa: rätt så gulligt faktiskt.. (A) Thank you baby!!!!!!!
Postat av: Charlotte
Åh Nicole, blir varm i kroppen när jag läser detta, du får ge en stor kram till philip från mig!
Postat av: Anonym
haha, det där var jätte gulligt. :)
Trackback