swallow me then spit me out
for hating you i blame myself
seeing you it kills me now
no i don't cry on the outside
anymore.

Idag kan jag konstatera att världen är liten och det är ödet som styr den.
Även om ödet ibland vill påminna oss om det negativa i något.


Jag blir så trött på den här situationen. Sitta i korridoren och bara ta emot.. Bara se och plågas. Det börjar nästan bli som en tävling som jag har halkat efter i och måste ta igen för att vinna guld. Om jag lyckas återstår att se, men det är tveksamt. Kommer sluta i besvikelse som vanligt. Synd, vad gör man...

Igår dansade jag från 17.40 till 22.00, kroppen mår helt cp idg och är trött, har träningsvärk och är seg.. men det känns bra att bara ha fått dansa hela kvällen igår, så slapp jag tänka så himla mycket. Julshow snart ju, ångest..
Ska iväg till dansen nu alldeles strax också..  Ska trösta mitt hjärtegull Timmy lite bara.

here i am, ones again
i'm torn into pieces.