Igår var jag på Harry Potter och dödsrelikerna. Jag var så jävla taggad och hade ingen aning om vad som skulle hända. Visste bara att Hermione och Ron skulle bli kära, men det har man ju fattat sen länge. Iallafall... Hela filmen börjar så dramatiskt. Flera dör, HEDVIG dör (fick kämpa med tårarna alltså) och det är bara... väldigt dramatiskt. Så tänkte jag "Haha, undra hur resten av filmen blir då...". Och visst, den var kaotisk hela filmen. Knappt en glad stund. Det var här och där som man skrattade, men inte alls lika mycket som alla andra filmer. Men hela tiden hade man ont i magen av att något kommer hända, nu, nu, nu. Usch! En film på 2timmar och 30minuter kändes som en timme och en kvart, typ.

Slutet av filmen var värst. Shit. Tårarna bara kom, fick sitta och torka hela tiden så Philip inte skulle se. (r.i.p Dobby... <3...) Efter filmen var slut kände jag mig helt... tom. Fast full. Så full av tankar och så tom på ork. Ska livet verkligen vara så svårt? Visst, det är en film om trollkarlar, men hela filmen fick dom kämpa för att överleva och det fick mig att tänka på allt som händer i världen. Hur sjukt det faktiskt är. Jag kände liksom: "Varför tar inte Harry bara livet av sig, är inte det skönare? Slippa detta?". Fatta hemska tankar!

Filmen var ruggigt bra. Det var den. Men usch, vad dåligt jag mådde/mår efter den. Längtar nu tills del2 kommer.