Skit dag. Dagen började med en försovning som inte var så bra eftersom projektgruppen skulle mötas och skriva en rapport. Men ingen skada skedd där tror jag. Jag och Sara började sedan spåna om vad man kunde hitta på inför ettornas läger och vi var skit taggade. Jag gick till rektorn Mats och skulle berätta våra idéer till lägret när han sa att han ville prata med mig i enrum. Jaha? ... Det började med att han sa att han var skeptisk till att jag skulle få åka med på lägret från början. För enligt honom har jag tydligen inte haft så bra attityd i skolan och inte skött mina studier. Han var orolig att jag inte skulle vara en sådan bra förebild för de nya ettorna. Osv osv... Just då kände jag mig inte så jättearg eller så... Mats sa också att han inte riktigt förstod vad mitt syfte med att åka med på lägret egentligen var.. Där tog jag däremot illa upp eftersom det finns folk som åker med endast för att ragga. Men efteråt så började jag tänka mer och mer på vad han hade sagt. "Du ska kunna vara en förebild för de nya ettorna, du kommer inte kunna vara kompis med dom utan du ska kunna sätta gränser, och ärligt talat vet jag inte om du klarar det". För mig blev det som en käftsmäll. Han känner inte mig? Han har aldrig frågat hur jag mår? Han har aldrig frågat varför jag flyttat upp till Stockholm från början eller frågat hur det går att bo själv? .. Han har ingen aning om varför jag beter mig som jag gör för han har aldrig frågat. Har han verkligen rätt att säga sådant till mig då? Alla dessa frågor ploppa upp i mitt huvud under baletten och det slutade med att jag fick gå ut därifrån för jag var så arg. Det känns ändå som att det är väl jag om någon som kan vara en förebild? Flyttade till Stockholm som 16åring själv. Jag lagar min mat själv, tvättar mina kläder, städar, diskar... och på allt detta ska jag hinna plugga och gå till dansen efter skolan. Och trots allt detta klarade jag ettan med VG som medelbetyg i alla ämnen och jag klarade 2an med grym närvaro. Jag hade lika bra kunnat ligga hemma eftersom jag har ingen morsa som väcker mig varje morgon. Är inte det att vara en bra förebild? Att kunna stå på egna ben redan som 16åring? Att vara mogen nog att lämna det liv man hade innan som man inte var nöjd med och börja om på nytt? ... Att vara skolsmart är inte detsamma som att vara smart i livet. Jag får ju iallafall åka med på lägret men jag vet ju att det är Stefan som har fått tjata in mig. Så det kommer bli jobbig att hela tiden veta att Mats inte vill ha mig där.

På kvällen nu kände jag att jag klarar inte av att gå på dansen. Jag sov i 3timmar när jag kom hem och när jag vaknade så kände jag bara hur jag skulle kunna brista när som helst. Jag ville inte att mitt humör skulle gå ut över dansen som det gjorde imorse på baletten. Så jag valde istället att hänga med Lovisa, Pontus och Wille och käka på BK bara för att komma bort från allt, få tänka på annat än att bara behöva tänka på vilken attityd jag har. Det var riktigt skönt att bara kunna sitta och snacka massa skit och bara få skratta lite.

Imorgon ska jag träffa Andi vilket ska bli kul eftersom jag inte träffat honom sen innan sommarlovet. Men nu ska jag ta mig en skön dusch sedan kolla på Call on me videon och lära mig dansen :) Haha.

Låt ingen sätta sig på er!