Du gav mig en chans

2009-01-30 @ 22:03:27
Andra chansen nu då Philip. Ska vi se om han lyckas med fisken och pommesen denna gång. Ska bli spännande.

Eftersom vi båda fotfarande är sjuka så blir det filmkväll för oss. Vi har laddat upp med tre filmer: Just my luck: en film med Lindsay Lohan och Chris Pine i huvudrollerna. En film som handlar om att "en kyss kan förändra allt".  Sedan även Säg att du älskar mig, en senskfilm som iprincip handlar om en tonårings liv i dagens samhälle. Våldtäkter, "sms-striptease" osv finns med i filmen som i övigt är rätt hemsk. Och i har även hyrt Fast and Furious Tokyodrift. Inte lika taggad på den filmen som Philip är.....

Har inte hört Philip skrika att maten är äcklig än... Kanske gick bra?


Anyway, förövrigt sitter jag och lyssnar på Kent och kollar på bilder från USA. NOSTALGI?! Längtar sjukt tills det blir varmt och sol och sommar igen... Förutom att denna sommaren har jag ingen skola att längta tillbaka till.

Maten blev bra!! Stolt jag blir över honom :) ... Första gången han lyckas lagaat utan att något brinner eller blir ränt eller något annat. Grymt bra Philip.

 

wonderwall

2009-01-30 @ 14:58:25
Det har hänt igen. Philip har bränt sin mat. Denna gången var det ägg och bacon, som inte är så svårt att tilllaga, eller hur? En annan gång var det våfflorna i micron... Någon gång glömde han även en plast kniv i ugnen när han gjorde pommes frites. Tur att det var jag som gjorde köttfärssåsen igår, som btw blev awesome trots att jag aldrig gjort hemmagjord köttfärssås tidigare. Nu sitter han och snyftar för sig själv i köket... AH! Nej, nu försökte han stänga av datorn för att han skäms. Tönt..

Iallafall, sa ja förresten att jag var på Oasis konserten i onsdags? Philip hade två biljetter , och trots att vi båda var sjuka så gick vi dit och had bästa sittplatserna. Dock är jag lite besviken på konserten. De spelade bara tre låtar som jag kände igen, och resten av låtarna som dom spelade var lugna. Så dom missade massa klassiker.. Dom hälsade knappt publiken välkomna, och det var ganska segt ibland mellan låtarna. Dessutom verkade dom rätt griniga, som t.ex när någon kastade upp en t-shirt på scenen så slänge dom ner den igen och sa "Behåll du den.. Vad sa du? Jag hör bara massa oväsen?".. Rätt drygt. Men dom spelade iallafall Champange supernova vilket gjorde mig glad, och även Wonderwall. Fast Wonderwall låten kom lite som "btw..". Jag trodde den skulle få värsta hyllningen och komma som avslutning eller något. Men icke... 

Jag håller med tidningarna när det gället betygsättning på konserten: 2!    


so sick

2009-01-29 @ 16:44:39
Nu har nog influensan börjat dra igenom Sverige. Usch, vad man inte orkar det egentligen. Jag ligger hemma hos Philip just nu med feber och förkylning. Stackars Philip har 39graders feber och yrar... Inte jättebra timing med tanke på att jag ska på praktik i Göteborg nästa vecka. Men men, det går nog över snart.

Anyway, vi var i Umeå söndag-tisdag. Hur mysigt som helst! Berättar mer någon annan gång, typ efter helgen när min dator förhoppningsvis är fixad.

CIAO

Give it to me baby

2009-01-22 @ 13:04:42
Hittade en film på youtube på vårat applådtack från projekten för några månader sen. Haha, så jävla klockrent:




Cigarettes and Wine

2009-01-19 @ 16:28:18
Fan vad lack jag blir när lärare jämför en med andra istället för att sätta betyg på hur man har skrivit induviduellt. Horunge.

You and I both

2009-01-15 @ 23:56:24

Äntligen har jag en fungerande dator. Min dator har nämligen fuckat upp sig och vägrar sätta på sig. Så nu sitter jag hos min käre Philip. Har hållt på och städat hans olika skåp som han har här i rummet. Skåp som han trycker in all skit han inte vill visa för världen. Känner ni igen det? Eller är det bara min pojkvän om är världens stökigaste? Allt ser så fint och rent ut på utsidan, men sen när man öppnar ett skåp så väller det ut saker. Kollar man närmre på golvet och på listerna så är det så smutsigt och dammigt....  Fick ju panik. Så när han gick på träning var jag bara tvungen att röjja.

Snart är det föreställning på Nybrokajen dessutom. Inte jättetaggad, men det ska ändå bli kul. Sista föreställningen med Steg... Usch, får sluta tänka så... "Sista ...  på gymnasiet".


Min stökige gris <3



 


Something Pretty

2009-01-08 @ 12:49:57
PUH!  Jag var så dum. Skulle bara se hur det såg ut med en ny design, men blogg.se har ju tagit bort "förhandsgranskning" så dum som jag är klickar jag på "välj stilmall"... Fick en helt ny design som såg sjukt tråkig ut.  Så nu har jag spenderat kvällen med att försöka få bloggen att se någolunda bra ut. Och den får faktiskt duga såhär.. Eller?


När jag ändå har skrivit ett sådant långt inlägg om vänner, måste jag ju faktiskt skriva ett till min pojkvän. Min lilla Philip. Killen som bara finns i sagor. Drömprinsen, prins Charming. Skönhetens Odjur, Jasmines Alladin, Summers Seth, Kirstens Sandy, Fionas Shrek, Nalas Simba, Ariels Erik, Min Philip... Bara en sådan grej som att han åker igenom hela Polen för att fira nyår med mig liksom..Vem gör sådant? Vem skriver små söta lappar varje morgon och lägger det i mitt skåp för att muntra upp mig, bara genom att skriva "Ha en bra dag!"? Vilken kille kommer och möter mig vid tåget med en lapp där det står "Har någon sett min Chewbacca?" och med en bukett rosor? Det är bara min Philip som kan göra sådana saker. Igår hade vi hur mysigt som helst när vi åkte skridskor i Kungsan. Sedan gick vi hem till Teo och kollade på Eva&Adam och glufsade chips. Åtminstone glufsade jag i mig chips... blev mobbad när jag hade chips mellan tänderna... Jag längtar varje morgon till skolan bara för att jag ska få se honom.. Bara för att få läsa hans små lappar som han lämnar i mitt skåp... Underbara människa.

   

lite bilder från nyår samt skridskoåkningen :)

a long time ago we used to be friends

2009-01-07 @ 20:34:39
Back to reality. Fan vad jag inte orkar egentligen. Skola, ansvar... Ja, det är inte lätt att bo själv och gå i skola samtidigt, även fast det verkar som om det vore världens softaste.

Anyway. Första skoldagen började ju såklart med en försovning... fast den var faktiskt medveten. Jag har varit sjuk större delen utav lovet och har ingen lust att vara sjuk större delen av sista terminen också. Så jag valde att stanna hemma första lektionen eftersom det var balett. Inte bra att anstränga sig när man är sjuk. Någon annan som har tagit över min sjukdom är stackars Lovisa. Jag var snäll nog att gå och köpa godis och clementiner till stackaren som ligger med feber och hosta. Jag är en sådan bra vän :)

Det är en annan sak jag tänkt på. Vänner. Hur är man en bra vän? Det handlar ju om att ge och ta liksom. Jag gillar min vänskap med mina närmaste vänner. Natalie, Lovisa, Johanna, Anita, Emma... Philip också såklart. Vi har alltid kört på att ärlighet är viktigast. För visst är det så? Vad är man för vän om man inte kan vara ärlig? Tycker man någonting så säger man det. Man står för det och är inte rädd för vad den andra ska tycka för man vet att den kommer acceptera det och förstå. Man är uppriktig, går inte bakom ryggen. Jag menar, det är ju klart att man inte tycker om ALLT hos en person. Alla har vi brister. Men alla mina vänner vet om vad jag tycker att dom har för brister. För jag berättar det rakt ut, jag säger om jag stör mig på något. För jag vet att antingen tar dom till sig och förändrar det till det positiva, eller så säger dom att dom står för det och att dom är sådana. Då accepterar jag det.      Något annat är att inte leka med elden. Varför utmana min vänskap? Jag var ung och dum och gjorde det en gång när jag gick i 9an. Jag var nära på att förlora en utav mina bästa vänner, för att jag tänkte på mig själv. Jag valde att riskera en underbar vänskap för en killes skull. Jag kände "Men vadå, jag är väl lika viktig?".... Tyvärr tyckte jag att jag var viktigare. Så jag valde att riskera, dum som jag var. Som tur var ställde jag mig i skamvrån, skämdes, bad om ursäkt och lovade mig själv och personen att aldrig mer göra något liknande igen. Det är inte värt att riskera en vänskap, tro mig. Så vad ni än gör, pusha aldrig på det. Se inte hur långt ni kan gå utan att bli ovänner. För till slut tröttnar någon utav er, och er vänskap är förstörd...  Tröttna, det är precis det jag har gjort.


Jag och min bästa vän.

something about you

2009-01-03 @ 20:58:59
Imorgon aker jag hem till Goteborg. Vet inte om jag ska saga antligen eller redan... Eftersom, okej, jag har inte gjort nagot vettigt har alls. Sovit som fan, atit, firat nyar... mest tagit and om mig sjalv. Inte riktigt festandet som det brukar vara. Men samtidigt vill jag inte komma tillbaka till verkligheten dar jag varken hinner ata, sova eller ta hand om mig sjalv. Speciellt inte eftersom det ar nu jag kommer behova plugga allt jag inte hunnit plugga forut. Det ar nu jag kommer behova fixa till de betygen jag inte har orkat gora innan... Det ar nu jag maste hinna njuta av sista tiden pa skolan. Men okej, jag peppar mig sjalv med att det snart ar var och da blir det ljust ute. Sa nar jag har klarat av allt det jag maste klara av ar det antligen sommar.... Da ar det "antligen" studenten.

Nej, nu ska jag njuta av mina sista dagar pa mitt sista jullov. Och nu ska jag gora det genom att dricka San Fransisco med Iwetta.



Nie daj sie

2009-01-02 @ 18:49:47
Nytt ar, nya loften, nya mojligheter, nya mal
. (jag vet, sjukt jobbigt utan de svenska bokstaverna).

Sitter i Polen som jag brukar gora nar jag skriver blogg, haha. Det ar ofta har tankar dyker upp da det inte finns sa mycket annat att gora an att tanka. Idag akte Philip tillbaka till Lodz dar hans morfar bor for att spendera sin sista tid i Polen dar under detta lovet. Japp, det ar sant. Philip kom faktiskt anda ner till mig i Polen for att fira nyar med dig. Hur mysigt som helst. Dessvarre slutade nyarsfesten inte sa jatteroligt for Philip... Haha. Men vi hade det mysigt iallafall. Det var en stor fest har i cafet, like always, med mycket mat, polsk musik, dans, sprit (iallafall for Philips del..) och raketer. Awesome.

Pa sondag aker jag hem till Sverige och pa onsdag ar man tillbaka till verkligheten. Sista terminen av sista aret pa gymnasiet. Kan det bli mer deprimerande? Jag ar verkligen livradd. Radd for osakerheten och vuxenlivet som man hamnar i sa fort man tagit studenten. Nar jag kommer hem ska jag borja kolla vad det finns for skolor, kurser, whatever att lasa efter gymnasiet. Ska aven skriva in mig pa boplats.se for att se om man kanske slipper flytta hem till mamma och pappa efter skolan. Min mamma chockade mig idag genom att saga att hon garna skulle betala ett ar till for mig i Stockholm bara for att det finns storre chanser att bli nagot dar. Men jag far se.. Har inte kant mig hemma i Stockholm alls.. och jag langtar hem till Goteborg. Gah, blir galen av att ens tanka pa allt det dar.. Onskar jag kunde stanna tiden nu. Ar det bara jag som kanner sa? Att jag inte ens vill prata med mina foraldrar, eller med ngn for den delen, om vad jag ska gora efter gymnasiet? ... Kanske bara ar jag som ar konstig. Men jag onskar iallafall att jag foralltid kunde vara liten..(inte bara till langden..)


Gott nytt ar pa er.