Jag har världens bästa katt

Visst är det fint?! Han fick en blå sele, men sen kunde jag inte motstå det babyrosa kopplet.

När jag kom hem från gymmet på lunch hittade jag Pancakes sovandes i sin bur. Har ni sett något sötare någonsin?

Ja, då det har varit en väldigt ickehändelserik dag så kan jag ju berätta hur det gick för Louie hos veterinären.

Som vanligt är veterinärer galet pessemistiska, så jag blir ju typ ledsen varje gång jag går till en veterinär, trots att det bara är undersökning. För som idag, det första veterinären säger när hon läst igenom Louise journal är "Ja, sånna här höftfrakturer är ju väldigt svårläkta och det är sällan dom blir helt bra", typ. Sen "Dom har gjort undersökningar på påkörda djur som har just sånna här skador och det kan leda till komplikationer senare i livet, eller om några månader." För ja, Louies ben ligger ju snett nu, då han inte fick någon operation. Och lixom, han haltar självklart, vet inte hur länge, om kanske föralltid. Men jag tror inte det är något som stör honom, det märks inte på honom. Iallafall, som hon förklarade det så bildas det massa extra bråsk, och ben runt det brutna benet för att det vill läka och ju mer han rör på sig osv, desto mer extra kommer det bildas. Så till slut kan det leda till att han får förstoppning.

Att hon säger så, det köper jag, men det jag blir så less på är att dom alltid typ förväntar sig att det SKA hända. Hon sa inget om att det ser ju faktiskt väldigt bra ut när han går, med tanke på vilken skada han faktiskt har. Det känns alltid som dom lyfter fram det negatuva, trots att något knappt har hänt. Men iallafall, han röntgades.

Det bästa var när han fick lugnande. Jag trodde bara han skulle bli lite slapp, men han däckade efter 10sekunder, så jag blev så nervös att jag var tvungen att fråga om det verkligen skulle vara så. Haha, öppna ögon, tungan utanför, däckad. Så himla söt. Tog ett tag att väcka honom sen också. Men röntgenbilderna såg ut som vanligt. Så som dom var senast, dock med njursten denna gången? Inte mycket, men lite tecken på det fanns det, men hon sa inget om att man borde oroa sig.

Om Louie nu skulle läka fel och det skulle leda till andra komplikationer så lär det hända inom ca 6månader. Så jag ska tillbaka dit om ett halvår ungefär för att se hur det ser ut igen. Förhoppningsvis slipper jag väl gå dit tidigare. 

Tips till mig själv: Ät frukost innan du går till sjukhus/vårdcentraler/veterinärer. Jag svimmar så lätt bara av miljön så om jag inte har ätit är jag snurrig under hela tiden. Massa jävla sprutor och däckade djur... blä.

Vet ni vad? Louie är hemma från sjukhuset nu. Utan operation, utan avlivning... endast smärtstillande och mat. Hur sjukt är inte det?

Katten blev påkörd för exakt en vecka sen. Låg och var stabil under torsdagen men fortfarande inte bra. I fredags ringer dom och säger att de inte vill operera för Louie kommer alltid ha ont och kommer aldrig kunna gå ordentligt. De tycker vi ska avliva honom. 45minuter efter det samtalet får vi ännu ett samtal av veterinären som säger: Det har skett ett mirakel. Han går från avlivning till att han förmodligen kommer bli helt frisk, med operation. De övervakar honom under helgen och hoppas på att operera honom i början av denna veckan. I måndags ringer mamma dom och frågar när dom ska operera. De säger att operationsdag blir på onsdag då de inte har tid eller plats att operera Louie på måndagen eller tisdagen. Idag ringer jag mamma och hon säger "Louie kommer hem idag, han kan gå".

Vilken historia min lille älskling har. Helt fantastisk är han. Pratade med min syster förut och visst, han går (som hon uttryckte sig så fint) "som ett invalid som typ är full". Så han är fortfarande svag och vinglig i sina bakben vilket är rätt förståeligt. Jag tycker det är lite konstigt av veterinärena att släppa iväg honom så fort, men jag får väl lita på dom. Han ligger just nu instängd i ett rum och vilar, vilket han kommer behöva göra nu idag och tio dagar frammåt. Sen kommer han förhoppningsvis hem till mig. Längtar som en tok!

Vi får hoppas att Louies ben blir bra igen och att veterinären gjorde rätt i att skicka hem honom.

Igår kväll blev Louie påkörd av en bil, efter att ha bråkat med en annan katt. Bara 30miuter tidigare hade han varit hemma och ätit. Jättemånga bilar och människor runt omkring stannade, men inte biljäveln som körde på honom. Folk som hade sett olyckan såg att han flög upp i luften... Men han klarade sig. Än så länge iallafall.

Mamma och pappa tog honom bara i famnen och åkte direkt till djursjukhuset med honom. Han hade tydligen brutet höftben och han andades tungt. Marlene sa att han möjligtvis kissade blod, så jag antar att han gjorde det fast hon inte riktigt vågade säga det till mig när jag storbölar i telefonen. Så Louie fick ligga kvar där över natten under observation för han var i alldeles för dåligt skick att röntgas och hålla på med för mycket. Och dom sa att om han dör under natten så ringer dom på en gång. Klarar han sig så ska dom operera på honom. Men operationen kostar typ 20-30.000kr... Men mamma sa "gör allt för att han ska klara sig bara". Antar att det fortfarande finns en chans för Louie att klara sig, dom han inte ringt än. Och skulle det inte finnas, så skulle dom antagligen avlivat honom med en gång. Det jag är mest orolig över är att han kanske har en punkterad lunga, eftersom han andades så tungt.. och om han kissade blod, så kan han ha inre blödningar.

Det enda man kan göra nu är att hålla tummarna. Tänker på honom hela tiden. Min lille älskling.  Han måste varit så jävla rädd. När han kommer hem (han SKA komma hem) så ska jag aldrig mer släppa ut honom. Inte utan min tillsyn iallafall. Nästa gång kanske blir Saltsjöbanan som kör på honom och då är det lite mer än ett höftben som bryts.

Det är så jävla jobbigt att inte ha någon som helst makt över ifall han klarar sig eller inte. Jag bara hoppas och hoppas och hoppas. Och jag skiter i om alla tycker "det är bara en katt", som Philip. Han tyckte inte att det var någon idé att jag grät, det är ju bara en katt och det blir inte bättre av att jag gråter. För vissa människor är det ju så.. djuren är bara djur, inget annat. Men Louie är min bebis, samma sak med Pancakes. När han var dålig så gick jag upp varje natt för att kolla att han andades. Dom är inte "bara djur". Tänk er att vara katten som nyss blivit påkörd. Se er själva i den situationen, så kanske ni tänker annorlunda.

Kom igen nu Louie!!

Någonting annat som fick mig att älska Menia hotellet var att det sprang runt massa katter omkring. Inte sånna där äckliga katter som är skygga och rivs och håller på, utan söta sociala katter som kommer och hälsar. Dock är dom rätt hungriga. Men det var en katt som jag fastnade för speciellt mycket och det var en liten vit katt som såg exakt ut som Louie fast liten och blå ögon. Så himla söt! Döpte henne till Menia efter hotellet utifall jag skulle få flipp och packa ner henne i väskan och ta henne till Sverige, haha! Så nu har jag sagt till Angelica som ska dit om en vecka att hon MÅSTE mata katten någon gång och gosa lite med henne. Hon är så himla fin!

Hej sötnosar. Hoppas eran dag har varit faboulus, det har min varit. ÄLSKAR mitt fina armband som jag fick av Natalie. Det är verkligen hur fint som helst och gör mig jätteinspirerad. Tack! <3 Planerna för imorgon är att städa så mycket som möjligt. Ta Louie ut på en promenad, kanske även Pancakes. Natalie ska komma hem till mig en stund innan vi drar ut på äventyr, haha. Sen på kvällen kommer mammsen hem från Polen, så jag ska sitta och snacka skit med henne resten av kvällen. Supermys.

Lite uppdatering om mina djur då. (Iwetta läs ej) Pancakes stormtrivs som vanligt när han är här. Funderar på att låta honom stanna här hela sommaren kanske. Fixa en fin utebur åt honom. Han blir så himla mycket gosigare här. Kommer hela tiden och puffar på min fot och sätter sig på två fötter för att bli klappad. Sen hackar han tänder (betyder att han trivs) när jag sitter och klappar honom. Däremot Louie. Stackaren. Jag hade klappat en annan katt och sen när jag kom och klappade honom så kände han lukten av att jag hade klappat Lukas. Fan vad han fräste och slog mot handen. Han är så rädd. Men han börjar åtminstone känna sig mer och mer trygg på nedervåningen eftersom alla våra katter är på övervåningen. Dock låter jag honom vara inlåst i ett rum en natt till. Lite orolig för att jag inte ska höra om han börjar slåss med någon på natten. Kanske låter jag dörren vara öppen imorgon. Vi får se hur han beter sig.

"Lite uppdatering" blev Mycket uppdatering. Nu ska jag sova! Puss!