Heja Louie!

Vilken dag det har varit idag! Jag har aldrig haft sånna humörs-svägningar som jag hade idag. Först var jag skitglad för att vi hade kört Womanity grejen och det var kul, sen ringer mamma och ger mig domen:

Louie kan inte röra på bakbenet för att förmodligen har en nerv gått av. Hans ben har varit slappt hela helgen och han kommer aldrig mer kunna gå förmodligen, med eller utan operation. Han kommer alltid ha ont och lida och det är bättre att låta honom somna in.

Fyfan, ni kan ju bara tänka er vad jag grät. Dom ville liksom att jag skulle säga till när det var okej att avliva honom och jag kan ju verkligen inte ta det beslutet. Mamma sa att jag ska ringa dom själv och prata med dom. Men eftersom jag var så jävla ledsen så fick Philippa prata med dom. Dom ringde upp oss efter ca en halvtimmes väntan och jag valde att inte prata för jag ville inte brista ut i gråt, jag var ju barnvakt samtidigt (Philippa följde med som stöd). Men när Philippa pratar i telefonen ser jag hur hon gör miner som "Jaha, vad bra då?!?! det låter ju faktiskt bra...". Jag ba... eh vad nu? Philippa lägger på och berättar att Louie hade rört på benet, precis innan sköterskan ringde. Det kan alltså inte vara en nerv som är av eftersom han kan röra på benet. Möjligt att underbenet inte funkar, men allt detta gör ändå att han förmodligen kommer kunna överleva efter operationen utan att behöva ha ont resten av sitt liv. Så dom ska avvakta under helgen och förhoppningsvis opererar dom i början av nästa vecka. Sköterskan ringde sen ännu en gång för att prata med mig och hon sa att hon tycker så himla mycket om Louie och att detta är ett mirakel. Hon var så glad att kunna säga att detta faktiskt kan gå bra.

Fatta att man går från glad, till förkrossad, till hoppfull. Men jag vågar inte hoppas för mycket såklart. Jag har ju tänkt hela tiden att det ska gå bra eftersom det verkat stabilt... men så var han ju nära på att behöva avlivas iallafall. Så man vet aldrig, men jag är så glad att Louie kanske får en andra chans. Helt otroligt.


Nu är jag iallafall med Philip hos honom och leker med hans nya dator. Klockan halv 12 ikväll har vi vår sista uppvisning med Womanity på Hell's Kitchen.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback