I dina ögon.
2007-09-28 @ 19:06:31Jag blir så trött, så trött på vår klass. Den klass som jag varit stolt över att gå i, den klass som jag känt mig hyffsat säker i. Den har splittrats helt. Inte på mitten, utan på 1000bitar. Vad hände på vägen? Jag vet inte, allt jag vet är att det är inte detsamma längre iallafall..
Dagen har varit seg men helt okej. Började men jazz, då vi ännu en gång dansade till Iris. Åh, min låt, min låt. Efter det håltimma i 3timmar (ingen idrott eftersom dumstefan var på läger), så då blev det tacobar med Emma, Hanna, Joaquim och Kalle. Mums! Sedan tillbaka till skolan, balett och danshistoria. Danshistorian som blev lite kaos då Nathalie började tjaffsa med Magnus, haha. Det var faktiskt rätt komiskt sen.
Jag är så seg, jag börjar känna det där jobbiga i magen igen. Den där känslan av att jag saknar honom igen. Det måste vara den jobbigt sorgliga musiken jag lyssnar på. Varför psykar jag mig själv med denna musiken? Jag vet inte! Men jag vill inte byta, jag är inte på humör för någon annan musik. Varför känner jag fortfarande denna känslan? Den hade ju gått över. Den är över.. Det måste den vara. Jag orkar inte med den! Varje gång vi dansar till iris på jazzen så är det som att jag bara släpper ut allt. Då går det över, samtidigt inte. För samtidigt är jag i det så mycket, så sjukt mycket.. Det går över, det måste det göra.
"When everything feels like the movies, yeah you bleed just to know you're alive!"
Nu blir det till att vänta att Lovisas Uddevalla vänner ringer. Den berömde Ahmed är påväg. Ska bli intressant måste jag säga.
Le litegrann nu.
Dagen har varit seg men helt okej. Började men jazz, då vi ännu en gång dansade till Iris. Åh, min låt, min låt. Efter det håltimma i 3timmar (ingen idrott eftersom dumstefan var på läger), så då blev det tacobar med Emma, Hanna, Joaquim och Kalle. Mums! Sedan tillbaka till skolan, balett och danshistoria. Danshistorian som blev lite kaos då Nathalie började tjaffsa med Magnus, haha. Det var faktiskt rätt komiskt sen.
Jag är så seg, jag börjar känna det där jobbiga i magen igen. Den där känslan av att jag saknar honom igen. Det måste vara den jobbigt sorgliga musiken jag lyssnar på. Varför psykar jag mig själv med denna musiken? Jag vet inte! Men jag vill inte byta, jag är inte på humör för någon annan musik. Varför känner jag fortfarande denna känslan? Den hade ju gått över. Den är över.. Det måste den vara. Jag orkar inte med den! Varje gång vi dansar till iris på jazzen så är det som att jag bara släpper ut allt. Då går det över, samtidigt inte. För samtidigt är jag i det så mycket, så sjukt mycket.. Det går över, det måste det göra.
"When everything feels like the movies, yeah you bleed just to know you're alive!"
Nu blir det till att vänta att Lovisas Uddevalla vänner ringer. Den berömde Ahmed är påväg. Ska bli intressant måste jag säga.
Le litegrann nu.
Devil in disguise
2007-09-26 @ 18:57:06Sitter här och lyssnar på Elivs Presleys Devil in disguise. Världens skönaste låt. Jag blir bara glad när jag lyssnar på den.
Imorgon ska alla 1orna på läger, jag vill jag vill jag vill vara med. Och förhoppningsvis ringer Stefan mig imorgon kl 5 och hämtar upp mig så jag får åka med på lägret. Men det känns alldeles för långt bort för att det ska hända. Haha, jaja får väl hoppas på nästa år istället. Men gud vad kul det skulle varit att vara med i år.
I tre dygn har jag och mina kompisar haft en disskusion angående samhällets syn på folk och på hurvida man är ytlig eller inte. Jag kan helt ärligt säga med handen på hjärtat att utseende stoppar aldrig mig från att umgås med någon. Hur mycket eller lite personen än väger, hur mycket eller lite finnar personen har, sitter personen i rullstol, har ett större öra; Det spelar ingen roll. Mina vänner har en annan syn på saken. Man vill inte gå på stan med en ful person, eller framför allt inte på stureplan men en ful person. För man vill inte ha blickar från de med "högre status"... Vem dömer statusen? Vem klassar vem som är ful och inte ful? ... Jag förstår inte. De säger "men samhället ser ju det på det sättet". Då skriker jag med en gång; "Men varför ska det vara så!? Varför kan inte samhället förändras om alla känner att det är fel?"... Eller de kanske inte ens tycker det är fel? De kanske tycker det är helt rätt att en person som föddes med en stor näsa eller en person som fått en sjukdom och gått upp 50kg inte ska få ha några vänner? ...
Jag hatar dagens samhälle.
Imorgon ska alla 1orna på läger, jag vill jag vill jag vill vara med. Och förhoppningsvis ringer Stefan mig imorgon kl 5 och hämtar upp mig så jag får åka med på lägret. Men det känns alldeles för långt bort för att det ska hända. Haha, jaja får väl hoppas på nästa år istället. Men gud vad kul det skulle varit att vara med i år.
I tre dygn har jag och mina kompisar haft en disskusion angående samhällets syn på folk och på hurvida man är ytlig eller inte. Jag kan helt ärligt säga med handen på hjärtat att utseende stoppar aldrig mig från att umgås med någon. Hur mycket eller lite personen än väger, hur mycket eller lite finnar personen har, sitter personen i rullstol, har ett större öra; Det spelar ingen roll. Mina vänner har en annan syn på saken. Man vill inte gå på stan med en ful person, eller framför allt inte på stureplan men en ful person. För man vill inte ha blickar från de med "högre status"... Vem dömer statusen? Vem klassar vem som är ful och inte ful? ... Jag förstår inte. De säger "men samhället ser ju det på det sättet". Då skriker jag med en gång; "Men varför ska det vara så!? Varför kan inte samhället förändras om alla känner att det är fel?"... Eller de kanske inte ens tycker det är fel? De kanske tycker det är helt rätt att en person som föddes med en stor näsa eller en person som fått en sjukdom och gått upp 50kg inte ska få ha några vänner? ...
Jag hatar dagens samhälle.
Oändlighet.
2007-09-26 @ 13:18:23Oj, detta hade jag glömt.
Nu har jag två bloggar, ohlala. Ska vi se vilken som fungerar bäst då.
* fuck motherfuckers :)