Jag vet inte hur det är med er som läser bloggen, men jag har, som många andra, haft starka tankar om hur skönt det skulle vara att bara bli av med allt. Bara somna in och aldrig mer vakna. Jag är inte ensam om det. Jag är inte ensam om att ha stått på gränsen mellan liv och död, och ändå valt livet.
En nära vän till mig står på den gränsen. Hur gör man för att få personen att tänka posetivt till livet? Jag vet inte. Jag vet inte själv varför jag valde livet. 
Att leva med ett förflutet man skäms över, som förföljer en i skolan, i ens drömmar, i allt man gör är ingenting enkelt. Ett förflutet som består utav svek, skam och ja bara massa negativt... Ett förflutet man skäms så mycket för att man knappt vågar erkänna det för sig själv, alltså att det har hänt. Men det sitter i, det gör det. Det är ingenting man kan jobba bort heller. För det som har hänt har hänt, hur mycket man än vill bli av med det.
Min nära vän lever med sina minnen som "X" inte vill leva med, som förföljer "X" som sitter på "X" axlar som en liten djävul och bara viskar i "X" öra. "X" vill bli av med viskningarna, och "X" ser döden som enda utvägen. Jag vill få personen att inse att det finns så mycket mer! Döden är inte den enda utvägen. Hur dåligt du än mår, finns det fortfarande en framtid som kan förändra det. Du har vänner som bryr sig, vänner som inte är falska, du har vänner som aldrig ens skulle kunna tänka tanken att kalla dig dålig på något sätt..
Älskling, du är det bästa jag har. Försvinn inte från mig. Lämna mig inte. Hoppar du så hoppar jag, det har jag sagt till dig..
På dansträningen idag sa AEsa följande:
"Tänk på en person, en sak, dig själv kanske. Önska dig någonting som handlar om just det här, och gör sedan önskningen till en mening som är 'Jag ska' eller 'Det ska', någonting du vill ska hända. Upprepa meningen i huvudet 5gånger.."
Jag upprepade "Du ska inte dö, du ska inte dö..."

Timmy är bög and I love it. Förutom när han ska upphetsa mig för han lyckas, det är hemskt.

Breath me

.