Ibland känner man sig så jävla ensam. Jag vet inte ens varför jag gör det. Jag bor ihop med två helsköna brudar, jag går i skola där jag är omgiven av underbara vänner och jag träffar folk utanför skolan som jag kan fika med, umgås med, kolla på film med.. gå på fester osv. Men ändå känner jag mig som den enda personen på hela planeten. Jag försöker komma på vad det är som tynger mig hela tiden. Funderar djupt varje dag och undrar varför jag inte mår bra. Jag skyller på saker och förtränger saker ständigt. Ibland tänker jag att jag kanske känner mig så splittrad, ensam och tyngd för att jag ligger så efter i skolan. Men sedan känner jag att det fortfarande är något som är i vägen för mig. Något som gör att jag inte orkar med vardagen utan bara vill ligga i min säng och kolla på OC. När jag är på dansen tänker jag bara på min säng och OC, när jag är på fest tänker jag bara på min säng och OC... Vart jag än är vill jag bara ligga ner och försvinna in i min dröm värld där jag slipper fundera, tänka och analysera över saker som gör att jag får mer ångest. Yeah, jag vet inte vart jag vill komma med detta... Börjar bli djupa och deppiga inlägg igen ser det ut som. Ska försöka att hålla mig undan från det.


Ska återgå till 40year old virgin, skratta lite.