Två månader har gått och det känns som två år. Jag är så glad att jag har funnit någon som dig. Trodde bara sånna fanns på film, eller i sagor. Men du finns på riktigt... och jag kan inte fatta det. Tack älskling. Två månader 11/12-08 <3


Jag har nog aldrig varit så här trött psykiskt och fysiskt i hela mitt liv. Nej, inte ens tvåan som jag hatade så mycket. För då kändes det som att jag kunde skita i skolan, jag hade ju iallafall hela trean på mig. Men nu sitter jag här, snart är det sista terminen i trean. Och vad fan har jag gjort? Ingenting. Bara tanken av studenten stressar upp mig så fruktansvärt mycket att jag inte kan sova om nätterna längre. Bara tanken av att jag har rep hela denna veckan, ett jazzsolo att visa upp på fredag, Julshower nästa vecka, två prov och en redovisning... Jag kan inte sova längre. Varken hinner eller lyckas med det. Varenda morgon har jag vaknat upp nu och känt "Nej, idag skiter jag i det... idag sover jag..", men ändå har jag rullat ur min säng varje morgon, krypit till skolan och somnat på en skolbänk. På dansen tar jag inte ut, för min kropp orkar inte. Den stretar emot, och jag förstår den.

Men imorgon är det bara Philip som gäller. Ingenting annat, bara Philip.