s h e  i s n ' t  e v e n  p r o u d  o f  y o u



Idag är det  alla hjärtans dag. Precis som varje år den 14februari. Det är dagen då alla skåp i skolan utsmyckas med fina pappershjärtan och då vi får en godis klubba. Det är alla hjärtans dag för mig, förutom klubborna tycker jag att det är helt onödigt. Man pekar liksom ut vilka som är älskade och inte älskade i skolan eller i samhället. Vem får mest rosor? Vem får sötast brev? Vem har pojkvän vem har inte? Vem får gå på dejt vem får inte? Det är inte schysst och detta säger jag inte bara för att jag är bitter över att vara singel. Jag hade pojkvän förra årets alla hjärtans dag men jag firade den inte på något särskilt sätt mer än att Elin från Göteborg kom hälsade på mig. Nej, jag är ingen okänslig subba som inte var med min pojkvän för det är klart jag var med honom, men jag firade inte på något särskilt sätt egentligen. Jag kommer ihåg att jag tänkte "Nej fyfan vad jobbigt för Elin att behöva vara med mig och Ariel idag"  och "Nej jag orkar inte vara offentlig idag för jag tänker på de som är singlar som bara suckar", man har ju själv varit där! Eller hur? Visst har väl du något år den 14februari suttit och suckat och tänkt "varför firar man ens denna dagen?".
    Okej, alla hjärtans dag är en gullig dag att fira dom man tycker om och visa för dom att man tycker om dom. Men tänk då även på dom som faktiskt inte får någon ros, en kyss, någon att känna sig älskad av. Tänk på dom, och börja sedan skylta med hur många rosor du fick om du vill.

Bittra dagen. Men nu ska Lovisa få sig en överaskning när hon kommer hem, Miranda är nämligen här och hon vet ingenting ;) ... Det är en riktig ros.



Livet är kort:
förlåt  snabbt,
kyss långsamt.