Ni som bloggar, har ni någonsin tänkt på hur mycket ni egentligen blottar er med allt ni skriver? Jag kom och tänka på det idag, och detta gäller iofs inte bara bloggare, utan alla som använder sig utav msn och allt möjligt. Bara vad man heter på msn beskriver ju ofta ens innersta känslor, innersta tankar, eller yttersta. Men så mycket som jag har skrivit om min olyckliga kärlek hit och dit, min relation till min familj, mitt dåliga självförtroende måste ha tröttat ut folk oerhört mycket och fått folk att bli irriterade. För det första blir det en jävla massa tråkigt gnäll, och vad fan bryr ni er om det egentligen? Och är det verkligen nyttigt och bra för eran bild av mig när jag mestadels skriver om hur ledsen jag är över saker och ting? Det ger ju antingen massa fördomar om att jag är världens emo som söker bekräftelse eller bara en helt sjukt osäker deprimerad människa som verkligen borde rycka upp sig. Jag vill inte att folk har den bilden, för jag är faktiskt en ganska glad tjej annars! Men en sak som kan vara bra med mitt depp bloggande är att det kanske finns fler som känner så, och att det kan vara skönt för dom/er att veta att ni inte är ensamma. Att ni inte är ensammast i hela världen, det finns fler sånna! Att ni inte är ensamma med att ha det jobbigt hemma; sånna offer finns överallt. Även där du minst anar det. Jag borde verkligen blogga mindre om sånna deppade saker. För helt ärligt, vem fan orkar läsa sånt? Inte ens jag orkar det när jag kollar tillbaka på mina inlägg. Suck!

Iallafall. Idag var jag med Natalie och hälsade på gamla skolan: Skälltorpsskolan / Svenska balettskolan.
HELT SJUUUUUUUKT vad allt är som vanligt, fast ändå verkligen inte! Jag vet inte hur jag ska förklara. De små flickorna och pojkarna som gick i 5an när jag gick där och sprang runt i sina knutar på huvudet och knapt vågade titta på en för man var så stor, går nu själva i årskurs 7. ÅRSKURS 7! Det är faktiskt stort! Dom sminkar sig, raggar på killar, klär sig efter modet... Pratar om vettiga saker! VAFAN?! Lärarna är som vanligt, dom man älskar älskar man fortfarande, och dom man hatar HATAR man. Dom har inte förändrats, bara åldrats. Hector <3   I övrigt har inte skolan förändrat till utseendet, lika skabbig som vanligt. Det enda som är ändrat är att några väggar är påskgula och mintgröna... Haha, vad tänker dom med?

Efter besöket träffade vi Linus, Martin och Sebbe. MIIIH<3 jag har saknat dom alla tre faktiskt. Vi drog hem en snabbis till Haller och luffade där, sedan vidare in till stan för att käka donken. När jag och Natalie sagt hejdå till dom drog vi hem till mig och kollade på Grey's Anatomy med massa chips och cola. Mums och mys.

Everytime you hold me
hold me like this is the last time
Everytime you kiss me
kiss me like you'll never see me again