"Du är värdelös, tönt!"
 håll käften.
   vissa saker borde man hålla för sig själv.

Produktionerna är igång och går sakta men säkert frammåt. Sanna bli frisk!

Kollar på kanal 5s "Outsiders" som idag handlar om fobier. Jag känner igen mig i personernas känslor och rädslor. Det är en tjej som är rädd för rör och skriker "Du får inte lämna mig ensam med rören!!".. Men jag tror inte hon är rädd för rören egentligen. Det är någonting annat som hon sedan hon var liten skyllt över på rören, och sedan har det blivit en vana att hon är rädd för toaletter och duschar. Alltså tillexempel om hon kansek blev lämnad ensam mycket som liten.. Och fick vara bland mycket rör, hennes rum aksnek hade mycket rör? .. Eller något (djupa analyser nu alltså) och då började hon skylla på det istället för på sina föräldrar, för det är så mycket enklare så. Det är enklare att hata rör än sina föräldrar.. Sedan har det blivit en vana i hennes liv att vara rädd för dom, fast hon innerst inne är rädd för ensamheten. Eller tjejen som är rädd för döden. Oh, vad jag känner igen mig. För mig är det en självklarhet att jag är rädd om nätterna att jag aldrig mer får träffa eller prata med min mamma, mina vänner, eller att aldrig mer få skratta, drömma, tänka... leva. Att bli lämnad i ensamhet och mörker. Eller? Blir det så? Man ligger kvar i tystnad medan världen över dig fortsätter i evigheternas evighet... eller? Gör den det? Vad händer efter evigheten? Yeah, ni ser. Det är något fel i mitt huvud, för såhär tänker jag varje, varje dag.  Snart ska jag ha jobb, få barn, gifta mig, bli gammal... och dö..