Alla gör vi misstag ibland, visst? Ingen är perfekt, varken du eller jag. I helgen har inte bara jag, utan även några utav mina allra närmaste kompisar fått lära sig en läxa eller två. Det är så livet är uppbygt. Man är rädd för att ta steget ut och pröva saker man inte trodde om sig själv, saker man känner på sig att man skulle må dåligt av men som man egentligen inte riktigt vet, för man har inte prövat. När man sedan tar steget ut och prövar, eller kanske inte ens tänker överhuvudtaget på vad man gör, så känner man till konsekvenserna. Man känner till att man kanske förstör för sig själv, förstör sig själv, eller kanske till och med sårar andra. Man vet precis vad som kan hända. Ändå gör man det, och man får ta smällen. Den smällen lär man sig av. Man lär sig att kanske inte ta den vägen längre, att ducka när bollen flyger mot dig... Man lär sig en läxa. Tro mig, du är inte den enda som har begått ett sne steg. Det är sådant som händer varje dag. Du har lärt dig utav misstaget och vet att du inte kommer göra så igen.


Har ni någonsin känt att ni har känslor för en person men pga olika anledningar vet du att du inte uttrycka dom känslorna och låta dom komma ut för det kan förstöra för dig och för den andra personen. Så istället har du en liten vägg inne i dig där du gömmer känslorna och låter dom inte komma fram förrän du är säker på att dom blir bekräftade?  Komplicerat det lät nu... det är nog bara jag.

Feel the rain on your skin.
No one else can feel it for you,
only you can let it in.
no one else, no one else
can speak the words on your lips