Nu har jag sett hela filmen utav P.S I love you och jag tycker fortfarande inte att den var bra. Visst den är väl fin, men den berör inte alls på samma sätt som boken gör. Dessutom stör ma sig så sjukt mycket på att ingenting är som det ska vara.

Förövrigt så har jag varit på bio med Natalie, Simon och Sebbe ikväll. Vi såg Patrik 1,5 som jag länge har velat se. Filmen var jättefin, en utav de bättre svenska filmerna som gjorts faktiskt och baktanken med filmen var asbra. Den handlar om två homosexuella killar, Sven och Göran, som vill adoptera ett barn. Det blir inte riktigt som dem tänk sig när en 15årig "ligist" kommer och ringer på dörren och presenterar sig som Patrik. Man får se livet ur en bögs perspektiv och hur många homosexuella faktiskt lever i dagens samhälle och hur dem behandlas. Jag störde mig så himla mycket på folk i biosalongen som började åha sig och blunda så fort paret i filmen kysstes. Vad hade dem tänk sig? Att bögar inte pussas? Att det inte ska visas på bion? Homosexuella par är precis som vilket annat par som helst. Hade det varit Angelina Jolie och Brad Pitt som hade kyssts och börjat ha sex på duken så hade ingen i biosalongen brytt sig, förutom några fjortisar som förmodligen hade börjat fnissa lite. Blir så trött på folks fördomar. Men filmen är verkligen värd att se! Ska förmodligen hyra den sen när den kommer ut på dvd också.



Nu ska jag fortsätta mysa med min inneboende, Tiger. En katt som egentligen bor lite längre ner på en annan gata, men som har flyttat in hos oss. Han är lite grinig och har börjat riva mig en massa nu. Uppmärksamhets katt....  

Saknar dig Philip.