We follow them like fools

Sitter här och fösöker skriva en analys på PS. Jag älskar dig, men blir störd av min kissekatt Toffie som ska lägga sig på datorn hela tiden, eller si lägger hon sig bredvid och biter mina fingrar. Sällskapssjuk tror jag hon är. Men det är något mer som gör att jag inte kan skriva. Vet inte vad det är. Något som hänger i luften och stör mig som fan. En klump i bröstet på något sätt... Känner ni igen det?

Dagen har varit givande. Den nye (för mig) balettläraren Roman (ryss) på balettakademien var inte lika hård mot mig idag som igår, som tur var. Mådde nästan lite dåligt igår för att jag kände mig så förvirrad. Har ju varit van att jag mest får stå i hörnet längst bak och gömma mig och bara följa med på lektionerna liksom, utan att bli så uppmärksammad. Blev jag någon gång uppmärksammad så var det positivt. Men igår fick jag höra  "Nicole, sweety, are you tired?" Jag ba... No? :) Han ba "Do you want to go?" ... No? ... "Okey.. don't look soo sad".. Man ba ?! Sad?! ... Jag må ha lite ledsna ögon, men överdriv inte. Fick sedan höra att en i klassen (ja, jag kallar dom för klassen) också brukar få höra att han ser ledsen och trött ut. Men det är ju så han ser ut liksom. Anywaaay, nu spårade jag. Det jag ville komma till var att jag hade roligare idag, trots att vi gjorde samma hopp-övning 8ggr. Så fort någon gjorde fel fick vi börja om. Hatade varje person som gjorde fel, haha.  Sen hade vi jazz med min gamla lärare Julian. Det var hurkulsomhelst! Blev kallad "The new girl", och han tyckte att alla borde följa min Shut up and dance- tshirt. Jag håller med.

Nu ska jag sluta spåra, och fortsätta skriva och fortsätta på den grymma låten "Them" med Jem..


Toffie - aka Fiffi


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback