Nu har jag tryckt i mig en stor Yakiniku från det goda sushistället som ligger lite längre ner. Så, patetisk som jag är, ligger jag nu själv i min säng och kollar på 2½ men... Är det bara jag som har sjukt tråkigt?

Yeye... ANYWAY! Jag kollade precis på en serie som går på 3:an, nämligen Momma's boys (eller något sådant). Det programmet är ungefär som The Bachelor fast med tre killar som ska välja bland massa tjejer samtidigt som deras mammor ska vara med dom hela tiden och hjälpa honom hitta den rätta tjejen. Det är rätt intressant att se saker ur en mammas perspektiv. För såklart så känner väl alla mammor "ingen är bra nog för min son", men någon gång måste dom ju släppa taget, vilket är intressant att se i programmet. Något annat som är kul att se är när killarna faktiskt väljer att lyssna på sina mammor istället för på sig själva. Det var en kille som dumpade en tjej han faktiskt tyckte om, för att hans mamma verkligen inte gillade henne. Till mamman sa han "Du betyder mer än vad hon gör". Om ska han behöva tänka så med alla tjejer, så kommer han aldrig att hitta en tjej. Men hur ska man tänka egentligen? Ska man välja en partner man själv tycker om, trots att det krossar mammans hjärta, eller ska man lyssna på mamman och kanske lära sig att tycka om sin mammas typ? En nära vän till mig har själv varit med om att ha dejtat en "mommas boy" och hon sa redan efter första träffen med honom "Jag vet att han alltid skulle prioritera sin mamma före mig". Det är rätt hemskt att behöva tänka så. Vad är då meningen att fortsätta träffa den killen liksom?...



Äsch, vet inte vad jag svamlar om... Mer 2½ men nu.