Medan Dr Phil är på i bakgrunden och jag har blocket i knät där jag skriver ner övningar, så kan jag inte sluta tänka på Philip. Jag vet inte varför, men helt plötsligt började jag tänka på de första dagarna vi började träffas. Hur pirrigt det var. Vilken underbar känsla det var när han snuddade min hand, klappade mig i håret eller bara tittade på mig. Första gången han sa "Jag har nog aldrig känt såhär förut"... Det var sån uppriktighet i hans ögon och i hans ton... men såklart trodde jag ju inte på det. Hur kan en sådan här underbar kille känna sådant för mig? Jag trodde det skulle hålla max en vecka, precis som alla andra trodde.  Alla bara väntade på att han skulle göra något med någon annan, att han skulle dumpa mig... Alla bara väntade på att få ha rätt om att han är en player. Schi fick dom... och jag! Det visade sig att Philip var världens mest romantiska kille. Han har överraskat mig med att komma ner till Göteborg, utan att säga till innan. Jag kan inte ens räkna gångerna som han har kommit med blommor eller en cola bara för att göra mig glad. Har han pengar så betalar han allt. Bio, restauranger, fikor, KLÄDER! För några månader så kom han och hade köpt en platttång.. Bara sådär. Kan inte fatta att han ens orkar göra sånna saker för mig. Så jävla fin.