Har nyss kommit hem från jobbet (där jag btw gjorde klart hela våran koreografi *duktig*) och ska nu sätta mig framför tvn och fira min sista dag som tonåring med chips och hallonsoda. Det är första gången jag behöver vakna upp själv på min födelsedag någonsin tror jag. Bodde ju med Lovisa och Saga i två år... så det är möjligtvis att jag vaknade själv i ettan på gymnasiet iofs. Men ändå. Jättesorgligt att ingen kommer in och väcker mig med presenter och fika från 7eleven (love you Lovisa<3).

Gud vad jag gnäller, men faktiskt. Det är grymt jobbigt för mig att bli äldre. Jag har aldrig någonsin velat bli vuxen, som många andra ville bli när dom var små. Kommer ihåg att några i klassen på balettskolan längtade tills dom fick sin mens, eller tills dom fick större bröst. Usch, jag ville inte ha något av det. Tji fick jag och fick störst tuttar av alla istället. Alla längtade tills de fyllde 18 och fick gå på krogen och fick bestämma själva, medan jag var jävligt nöjd med att få vara barn. Hur kommer det sig att det kan bli så?

Jaja, chipsen väntar.