Igår fick jag sådan absitens. För några nätter sedan drömde jag om att jag var på Karl och Knuts klass. Och nu när jag inte dansat på ett tag, så börjar jag bli helt jävla knäpp. Jag känner mig tjock och ful, dålig och lat... och helt jävla tom! Jag blir inte tillfredställd i livet när jag inte får dansa! Det är som dom som är jävligt smarta, måste få plugga för att bli tillfredställda - jag måste dansa.

Jag känner inte heller att det är en paus. Som vissa tar en paus för att känna att de saknar dansen ett tag och sen kommer tillbaka för att kötta. Jag är något mittemellan just nu. Känner att jag vill att detta ska vara en paus, men vågar inte för jag MÅSTE träna för att det ska bli något. Detta året är min sista chans om jag ska satsa på en utbildning. Jag tänker INTE vara en sån där som vägrar inse att man kanske inte kan jobba inom dans. Men jag vill inte heller ge upp på mina drömmar. Dock har vi som drömmer om dans lite limiterat med tid. Det är rätt svårt att börja satsa när man är 25+ liksom så... den där grejen med att man ska följa sina drömmar, ja, det ska jag göra, men jag har en tidsbegränsning också liksom.

När jag får pengar... när jag har tjänat mina egna pengar... då ska jag fan börja dansa. Och det måste vara snart.

Film från Estetiskas vårtermins föreställning på Nybrokajen. Årskurs 2...
Jag i rosa randigt.

Film från årskurs 1. Haha, kan inte sluta skratta åt denna.
Jag i gult i mitten, mitten.

Film från Base23, sämsta gången, sämsta dansen, sämsta Nicole att filma den dagen.
Ni ser nog vem jag är... Bitter i bakgrunden...