Oj, vad dagarna gick. Imorgon är det redan onsdag och jag ska på intervju. Fyfaaaan, vad jag inte vill! Jag är ju nog sämst i världshistorien på att sälja mig själv. "Vad är dina bästa egenskaper?", "Eh... jag... jag är vig?".

Igår vad jag på Base för första gången sen vi slutade. Gah, det var så himla wierd. Men jag hade läst på deras hemsida att Kitty Chan skulle komma till daglinjen och henne hade jag på Svenska balettskolan i 8an och 9an, så jag kände att jag MÅSTE ju ta hennes klasser nu när hon är i Stockholm. Fantastisk människa! Lika bra nu som då, om inte bättre. Hennes klass var den första klassen jag har tagit sen Terri Best i somras. Snacka om att jag dog. Kitty är ett sådant litet fyspaket så man dör rätt snabbt, speciellt om man är otränad.

Efter Kittys klass så hade vi Sandra Vahter och då kom även Damla och tjuvdansade lite med daglinjen. Sandras klasser är alltid så behagliga och det känns som att man dansar som fan, men utan att bli trött, utan man bara njuter typ. Så himla underbart. Det kändes iallafall skönt att få dansa igen. Min kropp är död. Jag kan inte skratta, hosta, röra på mig, eller något för att det gör så ont.

När dansen var slut så åkte jag för att barnvakta. Men igår hämtade jag bara minstingen och lämnade den äldste på fotbollsträning med hans kompis. Så jag och lillskiten Simon lekte i lekparken i typ en timme. Var ute i två och en halvtimme, innan han till slut gick med på att gå hem, där han lekte med lego och jag läste Lotta på Bråkmakargatan (för mig själv, hihih).

Idag har jag undervisat mina små änglar. Eller ja, några gamla änglar, några nya. Men denna gruppen kommer jag förmodligen byta om det går (hoppas hoppas) så jag har den på måndagar istället. Vi hade iallafall jätteroligt, dock blev jag fruktansvärt trött då de hade sån energi och inte jag.

Oj, långt inlägg. Kanske någon som orkar läsa :) Puss