Idag när jag och mamma satt i köket med Oskar (White-Face) så hör vi helt plötsligt hur en katt utanför TJUTER av smärta. Det lät ungefär som att den blev uppäten långsamt. Så vi sprang ut och visst var det en katt som låg påkörd på vägen. Idioterna som gjorde det hade självklart kört iväg ännu fortare än vad de körde på stackaren. Katten släpade sig in i buskar och till slut fick vi tag på den. Än så länge lever den och har en bruten tass, men vi vet inte hur skadad den är innuti. Den var sjukt skygg och spottade och fräste som fan, så veterinären gav den bara smärtstillande och antibiotika som varar i fyra dagar. Vems katt det var, vet vi inte.

Så efter den händelsen gick jag direkt till mina kattungar här ute och kände att jag behövde ge dom lite kärlek. Dom flesta (alla utan White-Face) är så jävla skygga, så jag vill verkligen försöka få dom att vänja sig vid oss människor. Och efter en vecka då jag lyckats fånga alla utan två, så lyckades jag till slut! Dom två jäklarna som är skyggast sitter just nu här i mitt rum, och fräser. Sakta men säkert vågar de sig fram. Även White-Face håller dom sällskap. Tänker nog inte ha dom över natten, för dom är så himla ledsna, utan jag släpper ut dom om ett par timmar när dom lugnat sig lite. :) Älskar djur alldeles för mycket. USCH!

Jag och White-face som nu jamar en massa. Sötis!