Stackars jävla katt asså. Den påkörda katten ligger fortfarande under busken och ingen vet vems det är. Smärtstillandet har ju försvunnit vid det här laget och nu hör man den jama. Mamma tar sig en dusch nu och sen drar hon ivög med katten till veterinären. Vet inte om jag kan följa med. Blir ju för jävla dålig av veterinärer. Svimmar och gråter. Är alldeles för känslig när det gäller djur. Jag gråter om jag läser att ett djur mår dåligt, mer än jag gråter över en människa. Varför älskar jag djur så mycket? WHY?! Har alltid så mycket mer sympati för djuren än för människor. Antagligen för att djuren nästan aldrig själva bestämmer sina öden. Som igår, fick en jävel som inte orkade sakta in med bilen lite, utan tyckte det var roligare att köra över katten, bestämma över det djurets liv. Mamma säger att det kanske är bättre om den avlivas. Det tycker inte jag.

Idag var förövrigt första ordentliga soldagen.  Låg och solade från 11-14, jävligt gött faktiskt. Fick lite färg! Thank God for sololja.

---

Update:

Katten sover i himlen nu. Nusse. Han/hon? var förlamad från rumpan och ner i hela benen. Hade inte överlevt länge. Usch vad den skrek när vi tog den... stackars. Det folk inte förstår är att katter känner lika mycket smärta som vi människor gör. Dom får lika ont som vi.